Livet som gåva..

Danne å jag höll oss i korridorerna, såg när hon kom in till CIVA, såg Markus gå in lite senare, vi gick in och höll oss utanför dörren tills han kom ut.

Man tror att hålen beror på dels att tarmen har avstötning och att vac-pumpen gjort dom, men att om tarmen varit fullt frisk så hade inte det blivit hål.
Tarmen ser inte sämre ut i dag i alla fall, snarare att svullnad gått ner något.
Värdena är så pass bra och stabila så vi fortsätter avvakta.

Vi frågade om hon skulle vara kvar i respirator och han svarade att det bestämmer läkarna här på CIVA.


Vi tittade till henne och smög lite för att inte väcka henne.
Sa till sköterskan att vi inte vill väsnas för det är bara jobbigt för henne att höra oss när hon är så pass dimmig och trött av sömnmedlet, att vi i så fall pratar med henne om dom sänker dosen först.
Sköterskan menade att man inte hunnit ronda henne på CIVA så att det ska först göras senare, och att vi får se då vad läkarna kommer fram till.

Danne å ja gick å käka, jag ringde upp och sa att jag har ett önskmål att OM dom ska väcka henne i dag att det vore bra om dom gör det efter skiftbytet klockan 14.00. Så att hon inte blir väckt strax innan vi måste gå ut ur rummet. Hon skulle framföra det.

I skrivande stund ringde Gustav, troligen ovetande att vi pratat med Markus, han sa samma sak kan man säga men även att det verkar som att tarmen återhämtat sig något. Och att värden som faktiskt lite oväntat varit bra och stabila är ännu bättre i dag.

Jag frågade om den starka kortison-kuren hon fick i tisdags kväll kan "maskera" / "dölja" att tarmen inte mår bra, och han menade att det kan vara så, han kan inte 100% säkert säga vare sig ja eller nej.

Fortsatt tummhållning.