Livet som gåva..

jaaa, nu sitter ja på rummet, va hos lina nyss, ganska ledsen o så, verkar skita lite i att alla säger att de ser skit bra ut, vilket hon gjorde förra gången hon kom ur respiratorn också, så hon blir nog glad snart,

stackarn hade drömt att hon sov hos farmor och skulle gå ner och väcka pappa när hon vakna, så hon blev ganska besviken när hon vakna på sjukhuset :/

sprang på avdelningschefen(tror jag han är) och han sa vi planerar att ha henne kvar över helgen, för säkerthetsskull, men annars så blir det avd 20 bara allt går bra.

så mja, nu är de ju "mobilisering" kvar, träning, upp o gå, mata tarm, bli av me alla dessa slangar.

Hon är lite rolig, jag menar första dagen efter jag har legat i en respirator skulle jag tro att jag skulle vela veta om jag mår bra eller så, men hon kom ihåg att sussie(hennes kompis) skulle ha åkt ner i måndags tror jag, men hon blev ju sövd då så de va ju onödigt, men hon frågade det idag "vart är sussie?", så vi förklarade att de hade bara vart onödigt, och de höll hon med om.

Och att hon fick veta att elin inte skulle följa me imorn(troligen) me mamma för hon har dans och teater och sånt, började hon grina "kommer inte elin?" jätte ledsen.

Hoppas hon börjar fatta snart, att hon har fått det hon har gått och väntat på i ett par år nu, och att de har gått bra. slippa allt jävla dropp och sköterskor hela nätterna. men det är nog svårt i den här situationen

aja hoppas mamma och emil(lillebruuur) åker imorgon då inte helt säkert, men hoppas för jag saknar lillebrur /danne